Tack & hej

Två gånger på en vecka har jag fått virus i min dator när jag varit inne på bloggar som ligger på blogspot, så nu stänger jag min blogg och håller mig härifrån!

Tack för den här tiden, ni som följt mig, kanske dyker jag upp på nåt annat ställe i framtiden.

Ha det så bra!

Uppladdning!

Sitter här och lyssnar på låtarna inför morgondagens schlagerspinning, det ska bli riktigt kul! Man kan ju tycka vad man vill om låtarna men ett kort tag är flera av dom faktiskt rätt bra. Sen brukar man ju tröttna fort :-)

Väldigt skönt med helg är det, som alltid! I morgon kväll blir det trevligt umgänge med mina syskon med familjer, det brukar innebära mycket skratt och lite tokigheter.

Back to business

Jaha, då börjar det dra ihop sig för att återgå till verkligheten, dvs jobbet, igen. Det blev fyra dagars ledighet (sex om man räknar med helgen) vilket var mycket välbehövligt. Jag fick till slut även gjort klart bokslutet i företaget så nu är det bara deklarationen kvar, det känns riktigt gôtt.

Om en stund ska jag iväg och köra mitt corepass med boll, tyvärr med väldigt få deltagare, men det är bara att göra det bästa för dom som kommer.

Innan jag ger mig iväg tänkte jag starta upp jobbdatorn och kolla mailen så jag är någorlunda uppdaterad för i morgon.

Sol ute, sol i sinne....

....eller hur det nu var.... Trots att jag sovit urdåligt i natt så känns livet riktigt skönt idag. Har ägnat dagen åt ganska meningslösa sysslor, det är väl sånt man ska göra när man är ledig?! Lyssnar på bra musik, funderar över träningspass (jag är helt skadad, kan inte lyssna på en enda låt utan att fundera på om man kan ha med den i ett pass), sorterar spinningskivor och lite annat smått och gott. En promenad i solen har det blivit också, det är ju helt underbart nu att känna hur solen värmer!

I morgon har jag inget pass inbokat så jag siktar på joggingpremiär, å vad jag har längtat efter det! Måste köpa nya joggingskor i år så jag får börja fundera på vad jag vill ha för skor.

Så mycket bättre

Nu tänker jag inte på TV-programmet (som jag till skillnad från de flesta inte såg ett enda avsnitt av) utan på mitt eget mående. Den här veckan har jag jobbat en helt vanligt arbetsvecka, dvs 40 timmar, och oj vilken skillnad! Dessutom har jag prioriterat bort träningen och bara kört mina egna pass, så det känns som om jag haft hur mycket tid som helst hemma! Det var precis vad jag behövde, nu känner jag mig pigg och glad igen. Jag ser fortfarande fram emot ledigheten förstås, men mer för att det ska bli härligt att få mer tid att göra det man vill, inte för att jag är så trött att jag inte orkar jobba.

Jag har gjort om lite i mitt funktionella pass och idag var jag borta på badet och övade lite. Jäklar, nu snackar vi om ett riktigt genomkörarpass! Hoppas nu att deltagarna tycker det är lika bra som jag själv, det visar sig i morgon :-)

På lördag den 5 mars blir det lite happening på Hälsoborgen, då kör jag och Mia en kombo med funktionellt och box, det ska bli riktigt kul!

Vill ha energi

Nu känner jag att den senaste tidens händelser börjar komma ikapp. Lägg därtill att bara de senaste två veckorna så har mina arbetsdagar varit i snitt 9,5 timme långa, jag har alltså jobbat 15 timmar extra på bara två arbetsveckor. Veckorna innan det har också varit betydligt längre än 40 timmar. Detta med en stor mental stress, kanske inte så konstigt att jag börjar bli helt sjukt trött. Som tur är så har jag en semestervecka att se fram emot, ska bara orka ta mig igenom en och en halv vecka till av detta.

Godnatt!

Alla hjärtans dag

Idag är det alla hjärtans dag. Jag hör inte till dom som brukar köpa hjärtesöta grejer till mina nära och kära, även om det har hänt. Jag tycker istället man ska visa att man älskar dem alla dagar, eller åtminstone så ofta som möjligt. Dock så har vi 8-årig förlovningsdag idag och det är ju något som är värt att uppmärksamma. Framför allt så är jag så otrolig tacksam och glad över att få uppleva den kärlek som jag får av min man. En kärlek som inte blir mindre med åren, snarare tvärtom. Nu ses vi tyvärr inte idag eftersom han jobbar kvällar, men vi får fira till helgen istället.

Älskade barn

I morgon fyller min äldste son 20 år. Många kanske inte tycker att det är så himla märkvärdigt, för många är det kanske 18-årsdagen som är den viktigaste milstolpen. Men oavsett det, så för mig är varje födelsedag jag får uppleva med honom en stor gåva med tanke på vad han och vi har gått igenom. För tre och ett halvt år sen trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva den här dagen utan levde i total maktlöshet. Idag är han en positiv och ambitiös kille som vid sidan av sin utbildning har två extrajobb. Jag får nästan nypa mig i armen för att förstå att det är verklighet. Till helgen får jag äntligen krama honom igen.

Ta vara på det du har!

Visst är det frustrerande när saker går sönder, speciellt när det är så dyra saker som pannan. Visst är det frustrerande att behöver leva utan varmvatten i kanske 1,5 vecka. Visst är det tråkigt att behöva prioritera bort saker som man hade sett fram emot. Visst är det tråkigt att behöva öka på skulden till banken med 80 000 kr. Men vad har det egentligen för betydelse? Jag har ju så otroligt mycket att vara glad och tacksam över. En man som jag älskar hur mycket som helst. Två fantastiska barn och två lika fantastiska bonusbarn. Alla är friska och har det bra. Det är ju faktiskt det enda som räknas i livet. Så tänk på det - fastna inte i bitterhet och var inte avundsjuk på andra som har det bättre materiellt, var glad och tacksam för det du har. Du vet inte hur det ser ut i morgon.

Söndag kväll

En minst sagt omtumlande helg börjar gå mot sitt slut. Omtumlande därför att det som många husägare fasar för hände oss i fredags - pannan gick sönder. Det kanske inte var helt oväntat eftersom en panna har begränsad livslängd, men vi hade nog inte riktigt tänkt oss att det skulle ske än. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Vi har ändå tur som har värme och tack vare vår snälla granne som är rörmokare så har vi nu även kallt vatten. Nu märker man verkligen vad bekväm man är till vardags och när det inte riktigt är som vanligt så märker man vad begränsad man blir av en sån sak som avsaknad av varmvatten! Att inte kunna diska i diskmaskinen utan att få diska för hand med vatten värmt i vattenkokare. Att inte kunna tvätta sig i varmt vatten, inte kunna duscha och inte kunna städa ordentligt. Jag hoppas verkligen att vi kan få löst det ganska snabbt! Sen är det ju inte så att vi har typ 75 000 kr ligger och skräpar i madrassen, så det blir ju den största nöten att knäcka, näst efter att någon ska kunna fixa en ny panna snabbt. Nåväl, det är väl sånt som kallas I-landsproblem antar jag!

För övrigt så är dagens pass med funktionell träning och spinning avklarat, inte fullbokat men närapå. Det är verkligen så otroligt roligt att få peppa andra till att ta ut sig ordentligt, en riktig kick! Nu väntar sängen och en stunds läsning innan jag sätter punkt för den här veckan. Sköt om er!

LCHF del 3

Egentligen skulle rubriken på detta inlägg vara ADHD och LCHF. Det ska nämligen handla om min son som fyller 20 om en vecka. Han bor inte hos oss utan bor (huvudsakligen) själv i en lägenhet i Göteborg. Han har ADHD och sedan han föddes har han haft sömnproblem. Problemen har sett olika ut under åren men han har alltid haft svårt att sova. När han kom upp i 16-17-årsåldern så hittade han ett eget sätt att hantera det. Det stora problemet var då att somna på kvällen. Då gjorde han så att han satt uppe så länge tills han inte längre kunde hålla sig vaken. Det blev längre och längre ju längre fram i veckan han kom. Efter en vecka - tio dagar så "dygnade" han, dvs höll sig vaken i över ett dygn, för då "nollställde" han och kunde börja gå lägga sig tidigare på kvällen. Givetvis var det helt vansinnigt men för honom var detta det enda som funkade. Jag försökte övertala honom att han behövde gå till läkare, men hans erfarenhet av läkare, psykologer och liknande var verkligen allt annat än positiv.....

När jag hade ätit LCHF i tre månader ungefär så var han här en helg. Han fick se att jag åt bacon och omelett till frukost och blev väldigt nyfiken. Jag fick svara på en massa frågor och han åkte hem, helt övertygad om att detta måste han testa! Efter ungefär två månader så frågade jag honom hur det gick och hur han mådde. Jo, det gick ju bra, maten var god och lätt att få till, och han hade gått ner 5 kilo! Det var ju bra, men märkte han något mer? Jodå, han kunde helt plötsligt sova på nätterna! Efter 19 år så kunde han alltså somna på kvällen, och sova gott hela natten. Ni kan säkert ana hur en mor känner i en sån situation, efter alla år av förtvivlan och maktlöshet... Och även om jag redan innan var helt säker på att LCHF är grymt bra för hälsan så blev jag fullständigt övertygad efter detta.

LCHF del 2

Jag lovade ju i förra inlägget att skriva om hur jag mår idag. Men först vill jag göra ett tillägg till beskrivningen av hur det var innan! Jag vill berätta om hur alla år med Viktväktar-tänk kring mat påverkade mig mentalt. Det fick mig att ständigt tänka på VAD jag åt, NÄR jag åt och HUR MYCKET jag åt. Sällan var jag riktigt nöjd. När jag gav efter för frestelsen och unnade mig något riktigt gott, då hade jag ständigt dåligt samvete. Till slut blev det ju så att även om jag åt något riktigt gott så kunde jag aldrig njuta fullt ut för det dåliga samvetet var ständigt där och gnagde. Och sen var det ju det där med självbilden. Inte ens när jag faktist var smal och helt normalviktig, så var jag riktigt nöjd med det. Egentligen vet jag inte varför eller vad jag strävade efter, men jag var i alla fall inte nöjd.

Sen började jag då äta LCHF-mat. Efter några dagar hände det något radikalt i min kropp. Effekterna som kom snabbt var de som fortfarande är allra mest påtagliga. De ständiga blodsockersvängningarna försvann helt. Istället så är jag mätt länge efter en måltid och har inget sötsug efter att jag ätit. Faktum är att sötsuget är i princip helt borta, även om ett beroende alltid är ett beroende och hjärnan kommer nog aldrig riktigt att bli helt fri från detta. Men eftersom det fysiska sötsuget är borta så blir det betydligt lättare att stå emot. Mina energinivåer ligger helt konstant på en ganska hög nivå, dvs jag orkar mer än tidigare och får inga svackor under dagen. Orken är hög till både mental påfrestning och fysisk träning.

Eftersom jag inte har dessa ständiga blodsockersvängningar så blir också humöret mycket bättre och jag har flera gånger fått kommentaren från min man att jag inte ska sluta med LCHF.... Min PMS är otroligt mycket bättre. Förr hade jag en mycket svår huvudvärk under tre dagar i samband med mens. Det har jag inte haft på närmare ett år. Magen är hur lugn som helst, inte alls svullen och uppblåst och ser dessutom mycket plattare ut. Inga gaser och ingen förstoppning. Munhälsan är bättre, jag har inte alls så mycket beläggningar på tänderna och det är mycket lättare att hålla dom rena. När det gäller min ämnesomsättning så fick jag förra sommaren börja sänka dosen av Levaxin för första gången på 10 år!

Sen är det den mentala biten, som tagit lite längre tid men som nu börjar bli tydlig. Trots att jag faktiskt inte gått ner i vikt av LCHF, till skillnad från de allra flesta, så mår jag så fantastiskt bra av att äta såhär att jag aldrig kommer gå tillbaka till att äta som jag gjorde innan. När jag höll på med Vikväktarmat så var det ju alltid en början och ett slut, men jag skulle aldrig klara att äta så hela livet för jag kände alltid att jag inte var nöjd utan att jag fick avstå något. Idag däremot så känner jag inte att jag måste avstå eller försaka något. Jag äter bara mat som jag verkligen tycker är god, varje dag, varje mål. Jag äter mig ordentligt mätt men behöver aldrig tänka på mängder, och framför allt - jag har ALDRIG dåligt samvete! Jag är nöjd och glad och mat är en njutning. Numera när min kropp har blivit helt återställd från hur den mådde under "kolhydrattiden" så kan jag ibland äta lite extra kolhydrater utan att påverkas särskilt mycket av det. Så när jag gör det så är det ett aktivt val för att jag känner för det och då har jag verkligen inget dåligt samvete! Sakta men säkert har också min självbild förändrats och jag har faktiskt inte vägt mig på ett halvår. Det är nog mentalt den allra största förändringen, att jag inte bryr mig om vad det står på vågen! Jag mår så bra och känner mig så stark och så nöjd, så det spelar verkligen ingen roll. Sen vet jag att jag hållit en stabil vikt i ett och ett halvt år, och det är en längre period än någon gång tidigare i mitt liv. Jag lägger inte ens på mig vid jul eller på semestern längre!

Hör gärna av dig med frågor om det är något du vill veta!
Jag återkommer med mer om LCHF....

LCHF del 1

I september 2009 lade jag om min kost och började äta LCHF, eller lågkolhydratkost. I den här bloggen kommer jag skriva en del om min syn på vad som är bra kost, och varför jag tycker LCHF är så bra. Men först vill jag backa bandet och beskriva hur jag mådde innan jag lade om kosten. Jag har alltid haft otroligt lätt att lägga på mig, eller i alla fall sedan 18-20 årsåldern. Jag började väl lägga på mig rejält i samband med första graviditeten, sedan blev jag gravid igen innan jag hunnit gå ner alla kilon. Det där med att "rasa" i vikt när man ammar det gällde definitivt inte mig. Så åtta månader efter andra förlossningen så skrev jag in mig på viktväktarna första gången. Det gick jättebra, jag var målmedveten och gick ner till målvikt utan några större bekymmer. Det lyckades jag väl hålla ett tag, men sen kom kilona smygande igen. Därefter har jag varit med i viktväktarna ett par gånger till och gått ner till målvikt, senaste gången var 2006 tror jag och då blev jag guldmedlem. Och sen ramlade jag dit igen. Har även köpt Viktväktarnas brevkurs och har kört flera kortare perioder på egen hand, plus att jag varit med i Viktklubb (Aftonbladets). Det är väl min vikthistoria i korta drag.

Hälsan i övrigt då? Ja när det gäller den fysiska delen så har jag ända sen jag var barn haft ett extrem sug efter kolhydrater. Socker i synnerhet men även bröd och andra kolhydrater. Jag har haft stora problem med blodsockersvängningar, som jag hanterat genom att vara noga med att äta ganska ofta, helst var tredje eller var fjärde timme. Jag har blivit kallad för Skalman och annat roligt. För min omgivning var det ju minst sagt irriterande att jag alltid var tvungen att få nåt i mig efter tre-fyra timmar om vi var iväg på nåt, annars blev jag trött, darrig och jättegrinig. Jag har haft stora problem med min mage, som varit väldigt trög, svullen, uppblåst och gasig. När det gäller den mentala biten så har jag använt maten som tröst, belöning, ja en massa saker som mat inte borde vara. Framför allt har jag haft ett missbruksbeteende - när jag börjat äta, och då gällde det alltid mat/godis med mycket kolhydrater - så kunde jag inte sluta. Jag smög gärna med att jag vräkte i mig det sista i chipspåsen, även om det var 150 g, och hoppades sen att ingen skulle upptäcka det. Min pappa var alkoholist och jag brukar säga att det som skiljer oss åt är att han drack och jag åt, men beroendekänslorna är de samma.

För 11 år sen, i februari 2000, fick jag diagnosen Hypotyreos, vilket är för låg ämnesomsättning. Jag hade förmodligen haft det väldigt länge för jag hade de sämsta värden som läkaren på vårdcentralen någonsin hade sett...... Jag började medicinera med Levaxin omedelbart, med en ganska hög dos. Under de följande 10 åren fick jag flera gånger öka dosen ytterligare, så för ett par år sen var jag uppe på en väldigt hög dos.

I nästa inlägg kommer jag berätta om hur jag mår idag!

Kontraster

Ja den här veckan började totalt uruselt med 2,5 timmes sömn natten till söndagen och jag vaknade sedan halv tre och kunde inte somna om. Gick upp kvart över fyra och var på jobbet kvart i sju. På måndag gick jag och la mig före nio och lyckade somna direkt, men sen vaknade jag kvart över två och kunde inte somna om. Upp kvart över fyra och var på jobbet före sju igen. Sen blev det lite bättre resten av veckan vad sömnen beträffar. Sen har det varit ganska jobbigt rent känslomässigt också, främst beroende på läget på jobbet just nu, men även mycket annat som far runt i huvudet. Mot slutet av veckan har dock saker lugnat sig och jag börjar landa igen så därför kan man säga att det är stor kontrast i hur jag mår idag om jag jämför med måndagen. Hoppas jag kan behålla den känslan jag har nu så nästa vecka blir betydligt bättre!

En riktig ljusglimt när livet i övrigt kör ihop sig är mina pass! Det spelar ingen roll hur stressad man är eller hur mycket tankar som far omkring i huvudet, när man står där och har ett fullbokat pass då kan man inte fokusera på något annat än att försöka göra passet så bra det bara går. Särskilt gäller det spinningen för där kan man verkligen få utlopp för en massa frustration, och vända det till något positivt! Tack alla som kommer på mina pass, hoppas ni fortsätter med det!

Äntligen helg!

På jobbet har det varit väldigt tufft de senaste veckorna, och det känns verkligen. Därför är det otroligt skönt med ett par dagars ledighet. Och det var ju inte sant för jag ska faktiskt jobba idag med.... Det ska sättas nya löner och med tanke på hur det är på jobbet just nu så är det väldigt svårt att få "vara ifred" så mycket som behövs för att kunna göra en bra bedömning. Det är därför väldigt skönt att kunna sitta hemma i lugn och ro, man blir betydligt mer effektiv när man inte blir avbruten hela tiden.

Men dagen ska inte bara bestå av arbete, vi ska ta oss en tur till Cafe Nordstan och testa deras semlor! Jag äter ju inte bröd annars, men numera så mår jag inte så dåligt om jag äter bröd vid något enstaka tillfälle så därför har jag bestämt att EN semla blir det i år och den ska alltså inmundigas idag!

Ikväll ska älsklingen och jag unna oss en stunds avkoppling i form av bad, bubbel och bastu på badet. Det känns väldigt välbehövligt.

Ett bra köp

Idag kom jag äntligen iväg och fick köpt mig en ny mascara och en ny läppglans. Jag använder ganska sparsamt med smink men har två kära favoriter - Lash power mascara och Superbalm moisturizing gloss.

Dom är verkligen beroendeframkallande! Nu var det dessutom så att Åhlens hade en kampanj på Clinique så när man köpte två produkter fick man en presentförpackning med diverse små prov av olika produkter. Inte fel alls! Dessutom fick man 20% rabatt på läppglansen om man hade/skaffade Åhlenskort. Så det blev ytterligare ett tillskott i plånboken såklart!

Blogga - varför då?

Ja det kan man fråga sig. Jag har tidigare haft två bloggar som jag skrivit i ett tag och sedan tröttnat, får se om det kan bli tredje gången gillt. En del i att jag valde att starta en ny blogg är helt enkelt att jag tycker mycket om att skriva, framför allt att få skriva av mig lite om mina tankar och vad som händer i mitt liv, utan att för den skull gå in på sånt ligger väldigt nära mig och mina anhöriga, det kommer jag att fortsätta behålla för mig själv. Att få använda språket har alltid legat mig varmt om hjärtat och i mitt nuvarande jobb får jag väldigt lite möjlighet till det, så då kan man ju använda bloggen dels till någon form av dagbok och dels till att få utlopp för den terapi som skrivandet i sig innebär.

Välkommen!

Välkommen till min blogg! Här kommer du att kunna följa mitt liv som består av väldigt mycket arbete men också mycket träning och annat som får mig att må bra. Träning har varit ett stort intresse hos mig ända sedan jag som 17-åring började träna på Colloseum gym i Vänersborg! Numera så är jag instruktör i spinning, core och funktionell träning. Jag är också utbildad hälsopedagog vid Högskolan Väst, men har dock aldrig jobbat med hälsa direkt. Dock är jag idag enhetschef vid en statlig myndighet vilket bland annat innebär ett personlaansvar och där kommer ju givetvis hälsoaspekten in. Mitt stora intresse för hälsa kommer att ta upp mycket plats här.

Jag har också i tjugo år kämpat med vikten och ett väldigt komplicerat förhållande till mat och till min kropp. Efter att ha ätit lågkolhydratkost (LCHF) i snart 1,5 år så är nu mitt förhållande till min kropp och till mat helt annorlunda! Detta kommer du också kunna läsa om här.

Hoppas du vill hänga med!