LCHF del 1

I september 2009 lade jag om min kost och började äta LCHF, eller lågkolhydratkost. I den här bloggen kommer jag skriva en del om min syn på vad som är bra kost, och varför jag tycker LCHF är så bra. Men först vill jag backa bandet och beskriva hur jag mådde innan jag lade om kosten. Jag har alltid haft otroligt lätt att lägga på mig, eller i alla fall sedan 18-20 årsåldern. Jag började väl lägga på mig rejält i samband med första graviditeten, sedan blev jag gravid igen innan jag hunnit gå ner alla kilon. Det där med att "rasa" i vikt när man ammar det gällde definitivt inte mig. Så åtta månader efter andra förlossningen så skrev jag in mig på viktväktarna första gången. Det gick jättebra, jag var målmedveten och gick ner till målvikt utan några större bekymmer. Det lyckades jag väl hålla ett tag, men sen kom kilona smygande igen. Därefter har jag varit med i viktväktarna ett par gånger till och gått ner till målvikt, senaste gången var 2006 tror jag och då blev jag guldmedlem. Och sen ramlade jag dit igen. Har även köpt Viktväktarnas brevkurs och har kört flera kortare perioder på egen hand, plus att jag varit med i Viktklubb (Aftonbladets). Det är väl min vikthistoria i korta drag.

Hälsan i övrigt då? Ja när det gäller den fysiska delen så har jag ända sen jag var barn haft ett extrem sug efter kolhydrater. Socker i synnerhet men även bröd och andra kolhydrater. Jag har haft stora problem med blodsockersvängningar, som jag hanterat genom att vara noga med att äta ganska ofta, helst var tredje eller var fjärde timme. Jag har blivit kallad för Skalman och annat roligt. För min omgivning var det ju minst sagt irriterande att jag alltid var tvungen att få nåt i mig efter tre-fyra timmar om vi var iväg på nåt, annars blev jag trött, darrig och jättegrinig. Jag har haft stora problem med min mage, som varit väldigt trög, svullen, uppblåst och gasig. När det gäller den mentala biten så har jag använt maten som tröst, belöning, ja en massa saker som mat inte borde vara. Framför allt har jag haft ett missbruksbeteende - när jag börjat äta, och då gällde det alltid mat/godis med mycket kolhydrater - så kunde jag inte sluta. Jag smög gärna med att jag vräkte i mig det sista i chipspåsen, även om det var 150 g, och hoppades sen att ingen skulle upptäcka det. Min pappa var alkoholist och jag brukar säga att det som skiljer oss åt är att han drack och jag åt, men beroendekänslorna är de samma.

För 11 år sen, i februari 2000, fick jag diagnosen Hypotyreos, vilket är för låg ämnesomsättning. Jag hade förmodligen haft det väldigt länge för jag hade de sämsta värden som läkaren på vårdcentralen någonsin hade sett...... Jag började medicinera med Levaxin omedelbart, med en ganska hög dos. Under de följande 10 åren fick jag flera gånger öka dosen ytterligare, så för ett par år sen var jag uppe på en väldigt hög dos.

I nästa inlägg kommer jag berätta om hur jag mår idag!

Kontraster

Ja den här veckan började totalt uruselt med 2,5 timmes sömn natten till söndagen och jag vaknade sedan halv tre och kunde inte somna om. Gick upp kvart över fyra och var på jobbet kvart i sju. På måndag gick jag och la mig före nio och lyckade somna direkt, men sen vaknade jag kvart över två och kunde inte somna om. Upp kvart över fyra och var på jobbet före sju igen. Sen blev det lite bättre resten av veckan vad sömnen beträffar. Sen har det varit ganska jobbigt rent känslomässigt också, främst beroende på läget på jobbet just nu, men även mycket annat som far runt i huvudet. Mot slutet av veckan har dock saker lugnat sig och jag börjar landa igen så därför kan man säga att det är stor kontrast i hur jag mår idag om jag jämför med måndagen. Hoppas jag kan behålla den känslan jag har nu så nästa vecka blir betydligt bättre!

En riktig ljusglimt när livet i övrigt kör ihop sig är mina pass! Det spelar ingen roll hur stressad man är eller hur mycket tankar som far omkring i huvudet, när man står där och har ett fullbokat pass då kan man inte fokusera på något annat än att försöka göra passet så bra det bara går. Särskilt gäller det spinningen för där kan man verkligen få utlopp för en massa frustration, och vända det till något positivt! Tack alla som kommer på mina pass, hoppas ni fortsätter med det!

Äntligen helg!

På jobbet har det varit väldigt tufft de senaste veckorna, och det känns verkligen. Därför är det otroligt skönt med ett par dagars ledighet. Och det var ju inte sant för jag ska faktiskt jobba idag med.... Det ska sättas nya löner och med tanke på hur det är på jobbet just nu så är det väldigt svårt att få "vara ifred" så mycket som behövs för att kunna göra en bra bedömning. Det är därför väldigt skönt att kunna sitta hemma i lugn och ro, man blir betydligt mer effektiv när man inte blir avbruten hela tiden.

Men dagen ska inte bara bestå av arbete, vi ska ta oss en tur till Cafe Nordstan och testa deras semlor! Jag äter ju inte bröd annars, men numera så mår jag inte så dåligt om jag äter bröd vid något enstaka tillfälle så därför har jag bestämt att EN semla blir det i år och den ska alltså inmundigas idag!

Ikväll ska älsklingen och jag unna oss en stunds avkoppling i form av bad, bubbel och bastu på badet. Det känns väldigt välbehövligt.

Ett bra köp

Idag kom jag äntligen iväg och fick köpt mig en ny mascara och en ny läppglans. Jag använder ganska sparsamt med smink men har två kära favoriter - Lash power mascara och Superbalm moisturizing gloss.

Dom är verkligen beroendeframkallande! Nu var det dessutom så att Åhlens hade en kampanj på Clinique så när man köpte två produkter fick man en presentförpackning med diverse små prov av olika produkter. Inte fel alls! Dessutom fick man 20% rabatt på läppglansen om man hade/skaffade Åhlenskort. Så det blev ytterligare ett tillskott i plånboken såklart!

Blogga - varför då?

Ja det kan man fråga sig. Jag har tidigare haft två bloggar som jag skrivit i ett tag och sedan tröttnat, får se om det kan bli tredje gången gillt. En del i att jag valde att starta en ny blogg är helt enkelt att jag tycker mycket om att skriva, framför allt att få skriva av mig lite om mina tankar och vad som händer i mitt liv, utan att för den skull gå in på sånt ligger väldigt nära mig och mina anhöriga, det kommer jag att fortsätta behålla för mig själv. Att få använda språket har alltid legat mig varmt om hjärtat och i mitt nuvarande jobb får jag väldigt lite möjlighet till det, så då kan man ju använda bloggen dels till någon form av dagbok och dels till att få utlopp för den terapi som skrivandet i sig innebär.

Välkommen!

Välkommen till min blogg! Här kommer du att kunna följa mitt liv som består av väldigt mycket arbete men också mycket träning och annat som får mig att må bra. Träning har varit ett stort intresse hos mig ända sedan jag som 17-åring började träna på Colloseum gym i Vänersborg! Numera så är jag instruktör i spinning, core och funktionell träning. Jag är också utbildad hälsopedagog vid Högskolan Väst, men har dock aldrig jobbat med hälsa direkt. Dock är jag idag enhetschef vid en statlig myndighet vilket bland annat innebär ett personlaansvar och där kommer ju givetvis hälsoaspekten in. Mitt stora intresse för hälsa kommer att ta upp mycket plats här.

Jag har också i tjugo år kämpat med vikten och ett väldigt komplicerat förhållande till mat och till min kropp. Efter att ha ätit lågkolhydratkost (LCHF) i snart 1,5 år så är nu mitt förhållande till min kropp och till mat helt annorlunda! Detta kommer du också kunna läsa om här.

Hoppas du vill hänga med!