Jag lovade ju i förra inlägget att skriva om hur jag mår idag. Men först vill jag göra ett tillägg till beskrivningen av hur det var innan! Jag vill berätta om hur alla år med Viktväktar-tänk kring mat påverkade mig mentalt. Det fick mig att ständigt tänka på VAD jag åt, NÄR jag åt och HUR MYCKET jag åt. Sällan var jag riktigt nöjd. När jag gav efter för frestelsen och unnade mig något riktigt gott, då hade jag ständigt dåligt samvete. Till slut blev det ju så att även om jag åt något riktigt gott så kunde jag aldrig njuta fullt ut för det dåliga samvetet var ständigt där och gnagde. Och sen var det ju det där med självbilden. Inte ens när jag faktist var smal och helt normalviktig, så var jag riktigt nöjd med det. Egentligen vet jag inte varför eller vad jag strävade efter, men jag var i alla fall inte nöjd.
Sen började jag då äta LCHF-mat. Efter några dagar hände det något radikalt i min kropp. Effekterna som kom snabbt var de som fortfarande är allra mest påtagliga. De ständiga blodsockersvängningarna försvann helt. Istället så är jag mätt länge efter en måltid och har inget sötsug efter att jag ätit. Faktum är att sötsuget är i princip helt borta, även om ett beroende alltid är ett beroende och hjärnan kommer nog aldrig riktigt att bli helt fri från detta. Men eftersom det fysiska sötsuget är borta så blir det betydligt lättare att stå emot. Mina energinivåer ligger helt konstant på en ganska hög nivå, dvs jag orkar mer än tidigare och får inga svackor under dagen. Orken är hög till både mental påfrestning och fysisk träning.
Eftersom jag inte har dessa ständiga blodsockersvängningar så blir också humöret mycket bättre och jag har flera gånger fått kommentaren från min man att jag inte ska sluta med LCHF.... Min PMS är otroligt mycket bättre. Förr hade jag en mycket svår huvudvärk under tre dagar i samband med mens. Det har jag inte haft på närmare ett år. Magen är hur lugn som helst, inte alls svullen och uppblåst och ser dessutom mycket plattare ut. Inga gaser och ingen förstoppning. Munhälsan är bättre, jag har inte alls så mycket beläggningar på tänderna och det är mycket lättare att hålla dom rena. När det gäller min ämnesomsättning så fick jag förra sommaren börja sänka dosen av Levaxin för första gången på 10 år!
Sen är det den mentala biten, som tagit lite längre tid men som nu börjar bli tydlig. Trots att jag faktiskt inte gått ner i vikt av LCHF, till skillnad från de allra flesta, så mår jag så fantastiskt bra av att äta såhär att jag aldrig kommer gå tillbaka till att äta som jag gjorde innan. När jag höll på med Vikväktarmat så var det ju alltid en början och ett slut, men jag skulle aldrig klara att äta så hela livet för jag kände alltid att jag inte var nöjd utan att jag fick avstå något. Idag däremot så känner jag inte att jag måste avstå eller försaka något. Jag äter bara mat som jag verkligen tycker är god, varje dag, varje mål. Jag äter mig ordentligt mätt men behöver aldrig tänka på mängder, och framför allt - jag har ALDRIG dåligt samvete! Jag är nöjd och glad och mat är en njutning. Numera när min kropp har blivit helt återställd från hur den mådde under "kolhydrattiden" så kan jag ibland äta lite extra kolhydrater utan att påverkas särskilt mycket av det. Så när jag gör det så är det ett aktivt val för att jag känner för det och då har jag verkligen inget dåligt samvete! Sakta men säkert har också min självbild förändrats och jag har faktiskt inte vägt mig på ett halvår. Det är nog mentalt den allra största förändringen, att jag inte bryr mig om vad det står på vågen! Jag mår så bra och känner mig så stark och så nöjd, så det spelar verkligen ingen roll. Sen vet jag att jag hållit en stabil vikt i ett och ett halvt år, och det är en längre period än någon gång tidigare i mitt liv. Jag lägger inte ens på mig vid jul eller på semestern längre!
Hör gärna av dig med frågor om det är något du vill veta!
Jag återkommer med mer om LCHF....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar