Egentligen skulle rubriken på detta inlägg vara ADHD och LCHF. Det ska nämligen handla om min son som fyller 20 om en vecka. Han bor inte hos oss utan bor (huvudsakligen) själv i en lägenhet i Göteborg. Han har ADHD och sedan han föddes har han haft sömnproblem. Problemen har sett olika ut under åren men han har alltid haft svårt att sova. När han kom upp i 16-17-årsåldern så hittade han ett eget sätt att hantera det. Det stora problemet var då att somna på kvällen. Då gjorde han så att han satt uppe så länge tills han inte längre kunde hålla sig vaken. Det blev längre och längre ju längre fram i veckan han kom. Efter en vecka - tio dagar så "dygnade" han, dvs höll sig vaken i över ett dygn, för då "nollställde" han och kunde börja gå lägga sig tidigare på kvällen. Givetvis var det helt vansinnigt men för honom var detta det enda som funkade. Jag försökte övertala honom att han behövde gå till läkare, men hans erfarenhet av läkare, psykologer och liknande var verkligen allt annat än positiv.....
När jag hade ätit LCHF i tre månader ungefär så var han här en helg. Han fick se att jag åt bacon och omelett till frukost och blev väldigt nyfiken. Jag fick svara på en massa frågor och han åkte hem, helt övertygad om att detta måste han testa! Efter ungefär två månader så frågade jag honom hur det gick och hur han mådde. Jo, det gick ju bra, maten var god och lätt att få till, och han hade gått ner 5 kilo! Det var ju bra, men märkte han något mer? Jodå, han kunde helt plötsligt sova på nätterna! Efter 19 år så kunde han alltså somna på kvällen, och sova gott hela natten. Ni kan säkert ana hur en mor känner i en sån situation, efter alla år av förtvivlan och maktlöshet... Och även om jag redan innan var helt säker på att LCHF är grymt bra för hälsan så blev jag fullständigt övertygad efter detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar